Det är läskigt när man inser att de man kände " hemma " inte alls känns så längre utan mer obekant och ensamt.
Tänk att Falun som jag tänk som mitt hem i 3 år kändes så otroligt okänt , som att jag glömt och lämnat bort känslan i staden... Där har jag i 3års tid känt mig trygg , glad och välkommen..
men jag vet inte hur jag ska förklara mer än att igår när jag åkte dit att de inte alls hade samma härliga känsla innom mig utan mer som en klump i mig, en ledsen sådan.
Jag insåg då plötsligt att jag lämnat falun som " hem " samtidigt som jag tog studenten och skiljdes från allt.
Skiljdes från klassen, vännerna, tryggheten .

Ja jag vet vännerna kommer alltid finnas kvar, ialf dom jag väljer ska finnas kvar.
Jag vet jag vet jag vet... Men ändå .

Jag blir förvirrad i mig själv när jag förstår att jag är stor nu, jag har tagit studeten, jag har flyttat hemifrån och jag har flyttat till en helt ny kommmun.

Vänner har börjat jobba, flytta och dragit och gått sin egen väg , börjat på sina egna själv ständiga liv.
De är känslomässigt jobbigt att bli stor och inse allt detta .. 
Bara Tanke att " jag är stor nu på väg in i vuxen livet" är riktigt skrämmade.

Men man kommer väl över sina tankar och börjar leva som vanligt snart igen.

Walle Hjärtat du behöver inte vara Orolig allt Ordnar sig .
tack för att du finns du förgyller verkligen mina dagar . <3

Kom hem snart , jag saknar dig.

Min sambo har  åkt till Amsterdam idag över helgen, så jag har min stuga själv ett par dagar.
Riktigt skönt :)

// Fritch