Nu måste jag verkligen skärpa mig , har varit hemma hela dagen och bara latat mig , skulle ha gjort så mycket. Har ju faktiskt historia prov på onsdag och råmanus till projektarbetet ska vara inne på fredag, lägg i den växel och sluta lata frida...

Fast ska sannigen fram har jag behövt den här dagen till att bara vara..

ränsa luften och tankarna, begravingen har tagit hårt på mig. Slukat och drängt min lust och ork... Väckt tankar, känslor och hållt mg sömnlös.

Finns så mycket frågetecken, tomhet och sorg inom mig som vill ut.

Och jag får börja acceptera att en del frågor får man aldrig svar på, att det du valde detta själv , du fann ingen annan utväg , bördan blev för tung för dig att bära. Simon , det är ingen som klandrar dig för detta. Vi ser dig som våran stjärna, våran rockstjärna. För det var precis det du var!

Du lämnade kvar en vacker gåva, så värdefullt och vackert. Minnet av dig!

Det lämnar oss aldrig, du är alltid med i våra tankar.

Det är inte så lätt att vara stark... försöker le och verka pigg så mycket jag kan utåt för att slippa alla frågor om hur det är. För att slippa verka sårbar och svag, håller inne alla känslor....

men så fort jag är ensam kryper alla känslor fram, dom strömmar ur mig som floden ramlar ner ut över stupet av ett vattenfall, jag faller.

Jag vet att ensam inte alltid är stark,men jag vill inte bli er börda pågrund av min sorg. Saknaden tar min ork.

http://www.youtube.com/watch?v=NqTuN-35580

Jag hoppas du har kommit till paradis city nu vännen <3